Ord rinner fram<br> Solen är här<br> Ingen är herde<br> Allt fattas<br><br> Lystra språk du har vakt<br> någon måste spänna seglet<br><br>Dikten färdas mot städer och utmarker, den utforskar platser och ting. Språket gör halt och lyssnar till tillvaron, hejdar sig i nakna rader. I Katarina Frostensons nya diktsamling samsas sorgens formler och ljusets sång.