Av svenska kungar har få gått ett så tragiskt och okänt öde till mötes som Gustaf IV Adolf. Hans liv bildar en närmast osannolik händelsekedja, fylld av kontraster och dramatik.<br><br>Den stora vändpunkten kom med avsättningen den 13 mars 1809. Kuppen var oblodig och har därför kallats för en "operettkupp". Men det är inte bara avsättningen som är operettliknande. Hela hans liv skulle kunna utgöra den bärande handlingen i en operett eller kanske snarare en opera. Från hans besynnerliga och hårda uppfostran som kronprins till att han bruten till kropp och själ irrade omkring på kontinenten, allt medan ungarna skrek "Schwedenkönig" efter honom och försökte pricka hans höga, otidsenliga hatt med snöbollar. De sista månaderna av sitt liv tillbringade den forne kungen sjuk och alkoholiserad på ett litet värdshus i Schweiz där han tog in under namnet överste Gustafsson. Slutet blir allt annat än glättigt.